Så, Ni har kommit för att kasta en blick in bland de mer belevade, de mer sofistikerade? Jaja, bara Ni inte smutsar ner vårt marmorgolv, så...

Imperiets Adel är dess livsblod. Det är vi som styr, det är vi som har utbildningen och intelligensen att med Guds rätt styra över de oborstade och osofistikerade bönderna och arbetarna. Vi ger dem arbete i våra fabriker, vi lånar dem jord att odla. Ändå är de otacksamma, som de svin de är. De krälar i smutsen och blänger hatfyllt på oss! På oss! Vi, som av Gud själv satts till överhet, vi med anor och fint blod i våra ådror, vi som i vår oändliga generositet skänker dem en och annan smula från våra bord, i utbyte mot arbete, naturligtvis.

Nej, vore det inte för kriget, må Gud själv slå ner på fienden, och för att någon måste odla jorden och arbeta i fabrikerna så skulle jag förorda att vi gjorde oss av med det hela stinkande packet. Jag förstår inte varför de inte är tacksamma!

Ja, Ni håller med, förstås. Ni är kanske mer belevad än jag först anade. Kom, gör mig och mina gäster sällskap. Champagnen är kyld och Generalen ska just till att slå upp cognacsflaskorna. Kaviar finns det i rikliga mängder. Har ni smakat gåsleverpatén? Underbar, fullkomligt underbar! Suffléerna är höga, brasorna av finaste björkved brinner i spisarna och mina bjudningar är det senaste bland det fina folket här. Utmärkt, inte sant? Det sägs att Fursten själv överväger att besöka min nästa soaré, det Ni! Akta spegeln, är ni snäll, dess ram är förgylld, förstås. Jag fick höja arrendena en aning, men det var det värt. Kriget har gjort allt fasligt dyrt, men jag klarar mig nog ska Ni se.

Uppslupna? Javisst, min ädle vän. Generalen har meddelat att vi snart sätter in en ny offensiv vid fronten. Om bara soldaterna har lite mod och sturskhet i sig så skall du nog se att vi segrar. Imperiet har alltid segrat, min vän. Javisst har vi haft motgångar, men det sägs att vi har kallat in ytterligare ett par årsklasser, så män har vi så det räcker och blir över. Snart springer nog fienden, skall Ni se. Om mina bönder inkallats? Nejdå, jag behöver dem, vem ska annars bärga skörden? Hur? Generalen uppskattar god Cognac, och jag fick tag på ett par lådor av den finare sorten. Trots allt behöver jag ju mina bönder, inte sant?

Usch då! Ser Ni den gråe mannen i hörnet? Han med de stora polisongerna, han som sitter för sig själv med bara ett litet glas cognac? Han är en tråkmåns med underliga åsikter. Vore det inte för att han äger land intill mitt skulle jag inte bjudit honom alls. Han är en hetlevrad typ med de mest fantastiska åsikter, en riktig pessemist som påstår att folket, det patrasket, kommer att störta oss om vi inte lättar på trycket! Störta oss!! Hahahahah!! Vi är Imperiet. Vad har man polisen och militären till, om inte för att hålla patrasket i schack? Nå, han har i alla fall vett att inte störa oss andra med sina tokiga idéer, så han förstör inte stämningen. Han är en ensam gammal galenpanna, bara.

Nej, min ädle vän! Nu måste jag underhålla mina gäster. Ta för all del lite kaviar så skall jag återuppta vårt samtal senare. Vem var Er far, sade Ni?